Ängla du gör mamma så lycklig varje dag, vet du det? <3
Ängla låg på golvet på filt och jollra. Plötsligt blev de ovanligt tyst och jag la mig brevid henne på filten för att se, åh jo mycket riktigt hade hon nästan somnat. Böjde mig fram och viska "Jag älskar dig enda till månen och tillbaka" i hennes öra som jag brukar innan hon somnar på kvällen. Fick ett jäääätte stort leende tillbaka och sen somna hon gott. Ängla du gör mamma så lycklig varje dag, vet du det? <3
Nu står våren och knackar på dörren med alla dess soliga dagar, påsken, små tussilago i dikes kanten... bla bla bla..
Lets face it, vardagen blir inte lättare för det. Jag behöver mer tid, eller iaf få ut mer av den tiden jag har.
Så idag ska jag köra Zumba och sedan sätta mig ner, fundera ordentligt på vad jag vill göra och sedan skriva upp en daglig rutin från allt till promenader till tanborstning till matlagning till städning osv. För jag mår inte toppen just nu och behöver då ha struktur, ordning och reda runt mig för att kunna må bättre. Jag har varit så upptagen med att Ängla ska ha dagliga rutiner och en trygg och strukturerad vardag att jag helt glömt bort mig själv.
Men visst är det endå härligt med vår!? Jag blir så där härligt upprymd av sol och frisk luft och det blir plötsligt så mycket roligare att gå mina dagliga promenader. Så allt är ju inte åt skogen. Jag behöver bara få ordning på mitt väl-arbetade Kaos i huvudet.
Sov-rutiner och en fungerande vardag, underbara ängel
Tänkt på en grej idag. Jag borde vara stolt över mig själv. Jag har hållt hårt med Änglas rutiner och nu sitter dem. Så himla skönt att hon har fasta sov-rutiner redan vid tre månader! Inget skrik eller nattligt vaggande, bara rogivande mys en stund innan läggdags och så somnar hon så sött. Jag är faktiskt stolt, både över henne och mig för att allt går så bra. Vardagen är så mysig med Ängla och vi är glada och skrattar tilllsammans, vi myser och har en riktigt fungerande vardag. Jaa det kanske låter överdrivet och "vaddå prata och ha en vardag med en tre månaders bebis? :o" Men det jag försöker säga är att jag kan bygga allt det där åt oss för att vi mår bra av varandra.( sen att jag går och pratar med henne hela dagarna är en annan sak ;) hihi )
Idag blev det helt plötsligt torsdag, oj så fort veckorna går!
Igår (onsdag) blev ängla tre månader och det känns helt otroligt. Är min lilla tjej så sÅ STOR? nej det tror jag inte på ;)
Nu efter ett bad och lite mys i soffan sover nu min Prinsessa i nybäddad säng.
Jag har funderat på lite saker idag..
1. Har alla föräldrar ett stort samspel med sina spädbarn eller är det för att Ängla är nära mig hela tiden? Jag lägger ju all min tid på henne men tyvärr har inte alla föräldrar tid med det. Tar deras barn skada utav det? Eller överdriver jag som alltid sätter ängla först?
2. När Ängla gosar in sig och vill somna i min famn sätter hon alltid sin hand mellan mina bröst, kan det vara för att hon känner mitt hjärta? eller för hudkontakten? någon sorts trygghet är det för henne i vilket fall.
Förövrigt så har jag sömnbrist som fn.. yr, mår illa och har ont i hela kroppen. Tur att min Prinsessa är så snäll mot mamma <3
Jag lever verkligen som att varje dag skulle vara den sista och jag är trött på det.
Jag sitter på golvet på en ull-fäll och försöker hålla mig från tårar. Hur kan jag känna så här? Borde inte jag vara överlycklig? full av energi och inspiration? I alla fall är det det jag vill. Det jag tror kommer ske varje morgon jag vaknar. Imorse vaknade jag grymt trött men lullig av lycka när jag vaknar av att Ängla ligger brevid mig och skrattar.
Vad kan vara mer underbart än att vakna av sitt barns skratt?
Nu är min syn inte lika klar.
Jag sitter på golvet I en stökig lägenhet
Med brustet hjärta Utan ekonomi som räcker till
Utan energi och ork
Utan vilja
... Med gråten i halsen sitter jag som stelfrusen på golvet.
Hur kan allt gå så fel över några dagar? Egentligen har nog inte så mycket förändras förutom omvärlden och min syn att se på den.
Jag är trött på att kämpa varje dag. Varför kan inte dagen bara enkelt få flyga förbi? Det är nog vad jag behöver. Att låta dagen flyga förbi. Ligga i soffan och inte bli påmind eller få nya beskymmer. Jag behöver en paus ifrån livet. Kunna umgås med min dotter ensamma hemma och känna att världen finns kvar imorgon också. Jag lever verkligen som att varje dag skulle vara den sista och jag är trött på det.
Vart tog min inpiration vägen? Alla idéer och påhitt? alla drömmar som nu skulle få bli verklighet. Vart är Jennifer som är full av glädje och energi? Jag har saknat den versionen länge nu och vet inte vaför hon inte kommit tillbaka till oss än...
Jag har gråtit floder senaste månaderna. av olika orsaker. smärta, längtan, förtvivlan och glädje.
Jag hörde mig själv säga igår "så mycket som jag gråtit senaste månaderna har jag inte gråtit under hela mitt liv!" Det stämmer. Jag grät mycket när jag var gravid av hormoner, bråk, smärta, sorg och förtvivlan.Under förlossningen var det rätt fantastiskt hur känslorna förändrades från smärta och panik till lättnad och en otrolig glädje. Första dagarna på BB och hemma var ännu värre. Där kom liksom alla delarna i ett paket.. eller som en flodvåg rättare sagt.
Men varenda tår har varit värt det och varenda tår har betytt något. Det är över nu.
Yes dear, we made it all this way.
Jag jobbar på en förlossningsberättelse men svårt att hita tiden med min lilla ängel här. Men den kommer :)
Sätt igång låten på hög volym, släpp tankar.. läs och lyssna. Det är svårt, det gör ont.. men jag behövde skriva det här.
jag hoppas att mitt krigande är värt det i slutändan,
jag ber att inget mer ska hända nu.
Min kärlek till dig kommer alltid att vara villkorslös och inget kommer kunna få mig att älska dig mindre. Jag kommer förevigt skydda dig under mina vingar, vad som än sker kommer jag alltid att vaka över dig. Jag sitter och vaggar, tänker på dig och hoppas att du känner dig trygg och varm. Mammas lilla skatt, jag vill så gärna hålla dig i mina armar och pussa dina små händer.
Jag vill inte tänka tanken att förlora dig nu, Tjugofyra timmar om dygnet ägnar jag till dig. Jag kämpar, krigar, står ut och hoppas att du har det bra och vill stanna i Mammas mage ett tag till.
Den dagen du kommer till världen är efterlängtad. Du är så önskad och välkommen, men min ängel.. jag vill att du ska vara frisk och inte behöva lida. Så snälla, stanna hos mamma en liten stund till. Allt kommer ordna sig och bli bra. Var lugn, mamma väntar på dig. Jag bygger nu upp tryggheten och all den glädjen du är värd. Mamma älskar dig redan, och mamma längtar efter dig.
Jag har ingen lust att skriva och jag har inget som inspirerar mig alls. Men jag tror att jag behöver skriva av mig lite. För du som bryr dig om mitt mående, mina tankar och funderar på vad som händer så kommer det här nog vara lika givande för oss båda.
Jag har flyttat till en lägenhet vilket skulle få ge mig lite ro i själen. Inflyttningen blev rörig med att åka och hämta upp mina saker på olika platser i Mora + ett stort flyttlass från Stockholm. Min lilla rofyllda lägenhet blev snabbt en lagerlokal och höggravid försökte jag klättra över flyttkartonger, soffor mm.
Det började bli lite ordning när jag var hemma och sprang och pysslade och packade om varenda kartong, packa upp, flytta runt, ångra sig, packa ner, upp i förrådet eller kasta ;) Åh! Köket var värst! Jag har ju fan tre dubbelt (trippelt? Triss?) av allt x) Jag får inte ens plats med En uppsättning kök i min kokvrå... och jag har ca TRE uppsättningar :P Fast det positiva är ju att jag nu bara har favoriterna uppackade ;)
Nu är lägenheten något bebolig men inte så att man bjuder hem vänner på middag eller filmkväll direkt. Skämdes nog när min älskade fyllde år och folk kom och hälsade på i röran, men vi gjorde det bästa av situationen iallafall :) Sen har jag nu kommit underfull med saker som fattades och behövs bytas ut osv.
Det får bli en tripp till Ikea och handla smått och gott till lägenhet och bebis senare, och drömma sig bort om en ny soffa ;)
Vill i vilket fall tacka de som hjälpt mig vid flytten och bidragit med saker, skjus och glädje :)
Tobbe Drott, Ronja och Jonas, Mamma, Mormor, Morfar, Sara med hela Familjen Niburg, Alexander Olsson, Joakim Vikner med Fler. Ett stort Tack!
Från det ena till det andra så tänkte jag skriva om bebismagen och tala om att jag har legat på BB en vecka och kommer minst ligga här en vecka till. Jag och Bebis mår bra och allt är lugnt nu men det finns stor risk att jag kommer föda för tidigt så jag ligger här för förberedelse, observtion och ifall något akut uppstår. Jag vill inte gå in på det för mycket just nu för att jag ligger i sjukhus sängen själv med bebismagen och vill inte bryta ihop. Men jag berättar om det en annan dag eller om jag får komma hem snart.
Så med allt det sagt så längtar jag hem. Jag vill vattna mina vackra blommor, lusläsa reklamblad och dricka te ur mina stora latte glas. Rota fram mina ljus och sitta i lugn och ro med min älskade och klappa bebismagen :)
"klarar jag det här har jag underskattat mina krafter väldigt mycket.. "
Så känner jag just nu, lite hopplöshet och förtvivlan men jag tänker inte ge upp. Det är inte bara mig jag kämpar för, jag har valt att ta ansvar och skydda ett liv till. Hormonerna flödar och jag är så himla förvirrad! jag känner både lycka och längtan, rädsla och oro.. jag är arg, ledsen, orolig och överlycklig.
Jag älskar och jag beundrar mitt lilla liv i magen. Vi är ett.. fast endå två. Vi har olika rutiner och olika viljor men samma rytm. Vi har samma blod och samma gener. En tillhörighet ingen kan ta ifrån oss. Vad detta innebär gör mig rädd om jag ska vara ärlig. Samtidigt vill jag känna den där övermäktiga lyckan när min ängel har kommit till världen, när jag kan hålla min bebis i famnen och pussa, vagga och .. allt det jag inte kan göra nu.
Det känns som att jag måste räcka till, tillfredställa alla och vara till hands jämt om någon behöver mig. Men jag räcker inte till, jag kan inte tillfredställa alla och vara till hands jämt är omöjligt. För jag ska bli mamma och under dessa månader måste jag ordna upp mitt liv, hitta mina rutiner och min vardag. Jag måste hitta ett lugn och en inre frid.
förtvivlan och hopplöshet..
Jag vill känna lycka, jag vill känna glädjen bubbla inuti mig.
Jag vill veta att jag räcker till som mamma till min ängel.
Men jag är förtvivlad. Varför har alla toppen graviditeter och är hur lyckliga som helst och inte jag?
Life isn't about waiting for the storm to pass, It's about learning to dance in the rain.
Jag går och väntar och hoppas dag för dag. För var dag blir det tyngre, jobbigare och saknaden blir större. Tårarna bränner bakom ögonlocken. En lugn stund eller ett litet vardags bekymmer får allt att rasa. Min omgivning skadar mig. De biter mig som gamar och släcker den lågan Drott lyckats tända.
Kärlek handlar om att kunna ge och ta emot. Att kunna dela sorg och glädje tillsammans. Respektera varandra och acceptera. Kunna lösa problem och älska varandra villkorslöst. Har du glömt det, har du glömt vilken lycka det för med sig. Då har du glömt allt vad kärlek handlar om.
